Jobb på annan ort

Varannan vecka jobbar jag ett par dagar på annan ort, i djupa småländska skogarna nere i Älmhult. Då passar jag på att, förutom att jobba länge, träna, läsa och sova utan att bli störd av en lite människa vid namn Lily. Nu sover hon ju för det mesta bra om nätterna, men mornarna... 


Börjar komma i form igen och vågar visa en träningbild. Kvällarna i Älmhult varannan vecka och ett yogainspirerat bootcamp från CodyApp.com hjälper till! (Nej, blir inte burgare och pommes varje gång jag är här)



I kväll är en av de där bortakvällarna och klockan är tio, jag har hunnit med att Skypa med mina älsklingar därhemma, träna, duscha och spendera lite tid på pedikyr. Ätit i lugn och ro och har till och med hunnit bädda ner mig med TVn på i bakgrunden som sällskap. Ska bli skönt med en tidig kväll, har inte varit mycket av den varan senaste veckorna. 

Självklart är det lite trist att vara ifrån familjen, men ärligt talat är det ganska skönt med lite paus från vardagen. Dessutom är det otroligt inspirerande att vara här nere på Ikea Of Sweden och jobba med de kollegor som jobbar med samma sak som jag. Annars sitter jag ganska ensam uppe i Jönköping, visserligen på ett av våra kontor, men med mina gamla kollegor från innan vi flyttade till Kina, och de har lite annan inriktning på sitt jobb. 

På jobbet snurrar det på för fullt och jobbtankarna smyger sig på även utanför kontoret igen. Är faktist förvånad över att jag lyckats hålla jobbet på distans efter arbetstid så hör pass långe med tanke på hur jobbet mer eller mindre var mitt liv innan vi fick Lily. Jag trodde nog inte att jag skulle kunna släppa jobbet så som jag gjorde när jag var mammaledig, än mindre att jag skulle kunna släppa jobbet och fokusera om på familjen i slutet av arbetsdagarna. Men när hon är lagd och kvällen är min igen om vardagarna så kommer de smygande, jobbtankarna. Men än så länge brottas de med hussnack och annat fix så datorn brukar få stå kvar i hallen. Ska försöka hålla det på den nivån, det känns skönt att jobbet inte är det enda i livet som spelar roll längre! Trots att det mentalt tar emot lite att erkänna det. Konstigt nog... Men så är jag väl lite jobbskadad också. Och lite Lilyskadad- och tur är väl det! 

Nog med jobbsvammel, men det är lite svårt att uttrycka känslorna kring jobb nu när jag börjat jobba efter 16 månader igen. Det är nog fler som känner igen sig i det!