Friday baby

Vin, mat, fredagkväll. Här kommer sanningarna. 


Det är fredag och vi tar igen oss efter ytterligare en arbetsvecka.

Det är lite så det känns just nu. Som att vi inte gör annat än att arbeta. Och laga mat och diska. Lämna på dagis och bädda sängen. Vi går upp, jag duschar och sminkar mig, slänger i mig en smörgås (som C varje morgon gör iordning åt mig eftersom han blir klar och åker först) dricker några munnar kaffe. Ofta på ståendes fot. 
Om jag har tur sover L fortfarande när jag äter men de gångerna är lätträknade. Många gånger vaknar hon just som jag hällt upp kaffet (jädrigt underligt sammanträffande) och det ska mitt i frukosten kläs på ny blöja och kläder, kokas välling och få i henne den. Iväg till dagis (idag hade hon med sig en snöborste slash isskrapa hela vägen för hon vägrade lämna den hemma. Och man får välja sina fighter) och så jobb. Plötsligt är det dags att åka hem igen. Fixa mat till L för den som hämtar på dagis - oftast inte jag eftersom jag lämnar, busa en och en halv timma (bästa studen på dagen för det mesta!) och så natta henne. Mat, kanske lite jobb eller tvätt och sånna där måsten och så bara att sova igen. För då är klockan på något underligt vis alldeles för mycket. Och inte har jag hunnit med att sy juldukar inför jul eller kuddfodral till Lilys myshörna denna veckan heller. 

Livet på en pinne? 

Jepp. Fy. Det låter verkligen riktigt jäkla trist. Men ärligt, kanska skönt på måna sätt och vis. Men städet outsourcar jag gärna snart ;) 


1

Debatten om ett språk

Jag börjar ledsna på att läsa om debatten mellan Sverigedemokrater och övriga befolkningen. Debatten om huruvida man som boende i Sverige varken ska tala eller tänka annat än Svenska och svensk kultur och seder. 

Jag är omåttligt trött på detta, på de personer som är så inskränkta att de inte kan se att det finns många behov och orsaker till att man som boende i Sverige inte alltid föredrar att endast umgås och kommunicera på "svenska premisser". Och att det faktiskt inte skadar någon annan ett enda dugg om man inte skulle tala svenska hela tiden!

Som föredetta utlandssvensk kan jag uttala mig om hur det är att vara invandrare. Efter fyra år i ett land som är så långt från både vår svenska kultur och vårt språk som man kan komma så anser jag mig ha mycket god kännedom om hur viktigt det är att få umgås med personer från sitt hemland, och att prata på svenska. Det handlar inte om ovilja att umgås med människor av en annan kultur. Det handlar om ett behov att umgås utan att tänka på varje ord man ska få fram, utan att vara orolig att säga fel. Att få skratta tillsammans med dem som är uppfödda med samma sätt att skämta och som förstår den ironi man använder sig av. Att kunna prata "mellan raderna" och att bli läst av vänner som förstår. Att efter timmar på jobbet, med ett annat språk runt i kring sig, eller i affären där man får anstränga sig varje sekund för att förstå och kunna svara få slappna av litegranna. Att kunna fira högtider, dela middagar av sitt hemlands matkultur med dem som tycker lika mycket om det och som vet vad det handlar om. 

Det handlar om så mycket det här om att föredra "sitt" språk. Men det handlar inte om känsla av ovilja mot det land man lever och bor i!


Nu ska här tilläggas att jag gjorde en frivillig invandring till ett främmande land. Vi levde under fantastiska premisser, behövde aldrig vara rädda, hade inte flykt, stress och rädsla bakom oss. Och ändå var detta så viktigt för oss. Just därför kan jag förstå att det är ännu så mycket viktigare att få ha det starka umgänget och bandet till människor från samma kultur för dem som har så mycket mörker bakom sig. 

Och ärligt talat - hur många kan säga att de bjudit in en invandrad svensk till att faktiskt umgås i vårt "svenska umgänge". Jag tror att det är väldigt många som kan skriva under på att de är ganska dåliga på att bjuda in till konversation och att dela med sig. Eller? Jag är helt klart en av dem. Men jag har efter mina år i Kina förändrats. Kanske rent av blivit en lite mer storsint och öppen person. Jag hoppas det. 



En sak till innan jag slutar. Det finns många invandrade grupper i Sverige, på olika villkor och på olika sätt. Men det är väl aldrig någon som reagerar på en samling tyskar eller holländare. Eller norrmän, engelsmän, chilenare eller kineser? Trött blir jag. Trött. 







4

Julen

För första gången på åratal känner jag mig riktigt taggad på jul, snö och allt vad det innebär. Åkte till och med och köpte en snöskyffel, sådär lite spontant. 

Kanske är det det faktum att vi kan bli barn på nytt i snön med vår lilla tjej, eller att vi kan värma oss framför vår kamin. Eller helt enkelt det faktum att jul för en gångs skull innebär en 12-timmars flygresa. Stressen att julklapparna inte ska gå ned i väskan eller att det ska bli snöstorm så att vi riskerar att inte ta oss hem. Det är skönt att vara i Sverige från början i år. Och inte sämre att hela familjen kommer och firar hos oss! 

Jag tjuvstartar med lite juleskum. Och en skvätt glögg!