Bara för mig

En av ljusglimtarna de senaste veckorna. När Linda var här och fotade Lily (och oss) en morgon efter en väldigt härlig afton. Kolla in mer av Lindas fantastiska fotograferande på koivisto-art.se. Jag rekommenderar varmt till er som går i giftastankar, fast det gäller att boka i tid för hon är eftertraktad den där tjejen. Känns fantastiskt att en av de äldsta och bästa vännerna plötsligt är fotograf, och en fullbokad sådan. Men, så är vi ju snart trettio och livet har rusat fram i en väldig fart för oss alla.
 
 
 
Efter en mer eller mindre ofrivillig bloggpaus, om än ack så välbehövlig kanske, så tar jag också en lite paus från hemmet för ett dygn. Efter närmare två veckor av nån form av magsjuka/influensa så är jag äntligen pigg igen. Att vara sjuk med ett litet barn hemma är inte sådär vidare kul. All energi jag lyckats uppbåda har gått till att busa med vår lilla blomma. När hon har sovit har jag sovit, eller försökt, och försökt få i mig lite att äta. Alla dagar har såklart inte varit sådär förskräckliga, det har varit många ljuspunkter också. Men jag är så redo att få vara frisk lääänge nu! Nog av sjuka för denna våren, tack!
 
Om några timmar packar jag in mig, och enbart mig, och far ut på landet till ett härligt SPA. Där väntar tre härliga tjejer och vi ska inte annat än prata om stundande trettioårskriser, karriär, män, barn, mat, hus och allt annat som fyra tjejer som snurrar runt de trettio pratar om. Och få behandlingar, bada bubbelpool, fotbad och äta middag, dricka vin och sen sova i lugna skogen och sen vakna när solen går upp. Jag har längtat så länge efter den här helgen. Ska tillägga att det är första gången jag lämnar Lily och C hemma över natten och åker iväg själv. Vi har ju haft barnvakt över natt nån eller ett par gånger tidigare, men det känns extra tryggt att lämna L hemma med sin pappa. Då behöver jag liksom inte tänka en enda tanke på att allt går som det ska. 
 
Och trettioårskris. Jag har fyllt tjugonio mitt i denna sjukvecka, bra timing. Någonstans där mitt i allt så kände jag att nu är det nog en liten pre-trettioårskris på väg. Inte lika ung, inte lika fräsch, inte riktigt lika mycket ork (vi är ju vakna flera gånger per natt så det är klart). Men, inte allt är pest såklart! Med åldern kommer ju också säkerhet, inflytande, lugn, och det är otroligt skönt att ha det att luta sig tillbaka på. 
 
Så nu checkar jag ut igen. Mot skogen och en härlig lerinpackning. Ha en skön helg!
 
 
 
 
 
 
mitt i livet - trettioårskris