Extra allt tack!

Jag är en sucker för eggs benedict, pocherade ägg, förlorade ägg. Kärt barn har många namn! 
Henkes på Nanjing Lu, vid Reel Gallerian, har kanske stans bästa ägg. Fast bästa english muffinsen finns på samme ägares andra restaurang Mr Willy. Som ni märker har jag provat mig igenom en hel del av dessa underbara små äggsmörgåsar.
 
På Henkes (och på Mr Willys) kan man välja pocherade ägg med rökt lax, spenat eller bacon, eller så tar man hela köret. När vi var på Henkes för två veckor sedan så var jag extra hungrig och beställde extra allt. Jösses vilken äggrätt det kom in! Det var nog ingen som trodde att jag skulle få i mig det där, men en ammande mamma lämnar inte rester på tallriken, det vet ni som testat det där med att amma - hungrig ungefär 22 timmar om dygnet!
 
 
 
Var fortfarande lite sugen efter min jätte, så delade en apple rubarb crumble med kärleken. Mmmmmmm.....
 
 
 
 
 
Amma - Eggs benedict - Restaurang - Shanghai - henkes

Mat plus liten lika med sant

Alltså det här med mat... det finns så många rön och rekommendationer och do's and dont's så jag tror jag blir helt snurrig. Vi pratar mat för liten människa nu alltså. Just nu pågår provsmakning här hemma och det är ett äventyr varje förmiddag klockan 11 när liten ska äta diverse mosade och mixade gottigheter. Ja, för mat är ju gott. Jag och C älskar mat och gärna vällagad, smakrik mat. Därför vill jag såklart att liten också ska gilla, och det är onekligen spännande varje dag eftersom potatis kan va toppen ena dagen och rena skräcken nästa. 
 
Redan från när jag föddes var jag ett riktigt problembarn med maten. Åt inte så mycket, smal och liten och vägde vid ett års ålder lika mycket som L gör nu, fem och en halv månad. Det var såklart inte mammas fel utan att jag helt enkelt var galet pipplig med mat (och envis som få) och mina föräldrar gjorde sitt bästa för att få i mig någonting överhuvudtaget. Äter man typ ingenting så får man ju tillslut vad man vill, men inte ens det ville jag äta särskilt mycket av. Kanske fick jag en dålig start och det där har följt mig genom livet och under hela min uppväxt kommer jag ihåg att mat har varit ett hatobjekt och någonting tråkigt och jobbigt. Det är först efter de tjugonågonting som jag började uppskatta mat. Nu vill jag att L ska ha fina associationer med mat, därför börjar vi testa i god tid. Vi har bestämt oss för att inte göra mat till en stor sak, för Lily! (Trots att det faktiskt är det för oss.) Det ska vara något som är naturligt, inte tjatigt, inte något man mutar och hotar och gnäller och gråter om. Men, vi är såklart realistiska och detta är vår plan, vilket inte innebär att det säkert kommer bli så, misstolka mig inte på den punkten - det är vi väl medvetna om. 
 
Så nu mixas och mosasa det. Gröt langas in i gapet (ojoj hon gillar gröt lilla pinglan). Potatis var ingen höjdare första dagarna men har gått bättre och bättre. Morot var sött och gott och i dagarna vankas det gröna ärtor och majs i stora lass. Hela tiden påminner vi oss om att inte säga "bra" och "duktigt" när hon äter. Det är ju så lätt att berömma, men då blir det genast en stor sak av det hela och utan att tänka på det så sätter man stor press på barnet att vara duktig. Det finns säkert ni därute som tänker annorlunda, men det finns säkert många som nya mammor och pappor som funderar över detta, såsom vi gjort  - och därför vill jag dela mina känslor och tankar om saken. Återstår att se hur vi lyckas!
 
De där kinderna är mycket goda att pussa på. Betydligt rundare än vad mina var och jag känner mig himla nöjd hittills med min insats av amning (och grötmatning) för att hålla henne nöjd och mätt om dagarna. För vissa funkar ju amningen inte alls och för mig har det gått riktigt lätt (för det mesta, svackor ha vi haft vi också) men nu börjar hon äta mer och mer annan mat och samtidigt känns det som att amningens tid börjar närma sig sitt slut. Lite sorgligt men lite skönt på samma gång. Redan fem och en halv månad, galet! Om två veckor ersätts smakportionerna av mer rejäla portioner och elva-amningen försvinner....
 
 
 
att vara mamma - barnmat - bebis - dagbok - mammaledighet - tankar
4

Besök i Shanghai

Igår damp det in en hel hög med Bromans när svärmor, svärfar och två av Cs mostrar äntrade Shanghai. Det blev såklart en tripp till haket för en äkta kinesisk middag, lite champagne för att hälsa välkomna och en långsam promenad i kvarteret. 
 
Idag, efter att de sovit ut och kommit ifatt lite efter resan, så blev det långpromenad till franska kvarteren, lunch på favoriten Spice Bazaar och sen en promenad till Yongkang lu för att dricka Shanghais bästa kaffe på Cafe de Volcan. 
 
Mammas tjej - spanar redan in bubblorna! Sorry baby, 18 år kvar tills du får smaka! Och det märket vem som fick mest uppmärksamhet igår när gänget dök upp. En liten tjej som såklart var helt galet glad av att få langas runt och få gos och pussar och uppmärksamthet från alla. Och idag var jag underbart nöjd och glad när hon langades in till farmor och farfar på morgonkvisten och jag fick sova en timma till. Lyxigt värre.
 
 
 
 
Träningen förra veckan gick sisådär, 4 av 5 (igen!) varav två riktigt korta pass. Det ena var ett långt som jag fick avbryta för att jag helt enkelt hade ont i kroppen och det andra bara lite armbalans och huvudstående. Erkänner för mig själv att dra på från noll pass i veckan till fem pass knappt fem månader efter graviditet kan ha varit att ta sig vatten över huvudet. Idag känner jag mig piggare i alla fall och laddad efter gårdagens armbalans och huvudstående som tidigare har slutat med att jag ligger i en hög på golvet och nu äntligen funkade!! Ikväll när de andra är ute och äter och dricker så tar jag och stannar hemma med Lily och tar ett långpass på yogamattan. Taggad till tusen!
 
 
Restauranger - Shanghai - besök - träning
3