Minnen från barndomen

Hade det inte varit så att jag just druckit en kopp glögg så hade kvällen spenderats med att prova på det nya gymmet. Men, glöggen gick före. Det är inte mycket som slår årets första glögg. Doften som sprider sig så fort man öppnar flaskan, den där halvt obehagliga känslan när man andas in glöggångorna och det börjar sticka i näsan och halsen, första lite för varma sippen och sen värmen som sprider sig i magen. 
 
 
 
Så glad jag blev när C kom tillbaka till Shanghai med en flaska starkvinsglögg efter sin Sverigeresa för två veckor sedan. Jag är nästan löjligt förtjust i glögg och har varit det i stort sett hela livet. När jag var barn var det Saturnus saftglögg som vad lockelsen, kommer ni ihåg flaskan med en tomte på? Sen blev det Blossas alkoholfira, senare vinglögg och nu tycker jag att starkvinsglöggen smakar fantastiskt bra. Kanske är det så att jag blir mindre förtjust i det söta ju längre tiden går, för den där saftglöggen från förr... den är inte lite söt. 
På tal om sött och saftglögg, gjorde ni som vi gjorde i vår familj när det var pulkaåkningsdags, och tog med varm saft till pulkabacken? Hur underbart var det inte när mamma ropade och man fick sätta sig på en skinnfäll i snön och dricka varm saft. Vilka minnen det poppar upp såhär på onsdagskvällen. Måste vara glöggen.... 
 
 
 
blossa - glögg - minnen