När koden är löst

Sitter i ett tyst hem och lyssnar på en stad som börjar vakna till liv 26 våningar ned. Det är sådär morgondunkelt både inne och ute men det är med ro i sinnet jag sitter och dricker mitt morgonkaffe. Jag njuter av att vi verkar ha lyckats knäcka koden för hur vi ska få lite lugnare nätter. Vår lilla blomma är tydligen en väldigt vaken bebis och är vaken långa perioder i sträck och några dessa har infallit mitt i natten framåt småtimmarna alternativt när vi försökt lägga henne (och oss själva). Att sitta uppe 3-4 timmar mitt i natten tar på både kropp och psyke, och efter två nätter med bättre sömnkvalite, ja- upp och amma måste man ju ändå 2-3 gånger så det är inräknat i en god sömnkvalitet, känns det som att det finns hopp om livet igen.
 
Det ligger bebiskläder i högar, babygym står i vägen, handdukar, böcker om barn, kuddar huller om buller. Så vackert det är på sitt sätt, även i ögonen på mig som inte gillar stök och oreda. Nu har staden nästan vaknat, kaffet är slut och lillan vaknar snart. Dags att starta vår dag.
 
 
 
Efter många funderingar introducerade vi också napp nu igår. Först tvärvägrade hon den! Snacka om huvudbry när man äntligen tagit steget ATT introducera napp och så vill ungen inte ha den! Förlust big time för den trötte föräldern... Men efter lite trugande tog hon den äntligen och den långa långa insomningsperioden tog plötsligt 5 sekunder. Makalöst... 
 
Och nu ska jag jobba på att inte bli den där föräldern jag inte velat bli, och inte skämma bort henne med att ligga i min famn hela tiden bland annat. Underligt att man kan vara så inställd på hur man inte ska göra när man får barn och så plötsligt gör man det där som man lovat sig själv att inte göra. Vilken tur att jag har en underbar man som påminner mig då och då om vad jag sysslar med. Liksom jag kan påminna honom. Det är verkligen en teamuppgift det här med barn, och många gånger senaste två veckorna har jag tänk på alla de föräldrar som är ensamstående. Vilket jobb att ta hand om ett spädbarn ensam! 
 
Och som en vis vän sade när jag beklagade mig över blommans omkastade sovmönster. "Först har de en rutin, sen byter de till något helt annat, sen byter de igen, sen är de tonåringar". Så nu ska jag njuta av vår blomma precis som hon är (med napp!) 
 
 
 
Shanghai - bebis - mammaledighet - sömn
3

Mammor emellan

Nu är det bara två dagar tills min lilla mamma är här!
 
Sällan har jag längtat så mycket efter henne som jag gör nu. Det är någon speciellt tror jag att få dela bebislyckan med sin mamma när man precis blivit mamma! För att inte tala om all oro, alla råd man behöver (eller inte behöver men vill få ändå) eller bara lite sällskap under alla amningstimmar. Mysigt ska det bli!
 
Mest kommer vi nog hänga härhemma, för det börjar bli riktigt varmt i Shanghai och 30+ grader och sol känns inte helt optimal för en liten nyfödd.. Men så planerar jag även mysiga luncher ute på lugna cafeer och restauranger, en lyxlunch på Mr and Mrs Bund ska det bli och så ska hon också få följa med på en avskedsfest för bästa vännerna som alldeles för snart lämnar Shanghai. 
 
 
Mina fina föräldrar! Pappa han får stanna i Sverige denna gången, det blir bara mamma och jag! Och Lily och C förstås! Jag önskar förresten att jag klädde lika bra i rött som min mamma gör. Det är verkligen hennes färg! Själv funkar rött bara på mig under sommarhalvåret, när jag fått lite solkysst hy :)
 
 
 
 
 
 
 
bebis - kärlek - mammaledighet

Kroppen är fantastisk!

Kvar i kameran hittade jag en bild från kvällen innan allt började. Kvällen innan Lily ville komma ut. I färd med att laga en god middag till min älskade C, med en mage som ser abnormt stor ut! Jag kommer inte ens ihåg att den var sådär stor. Inte undra på att alla kineser stirrade på mig när jag gick ut på promenad.

Det var exakt två veckor sedan, näst intill två veckor på timmen.


Kroppen är helt fantastisk! Och så får jag tacka min pappa som har ämnesomsättning på 110% och lite till, och som gett denna gen över till mig. För redan nu, 12 dagar efter att vår lilla blomma kom till jorden så är jag tillbaka på min vanliga vikt. Men, luras inte helt för det, för det är några kilo muskler som försvunnit på köpet, och kroppen ser absolut inte lika dan ut som innan. Men hjälp vad häftigt det är! Att den där stora kulan bara kan försvinna och liksom krymper för varje dag. Jag känner magmusklerna långsamt börja hitta tillbaka till sin funktion, trots att mina är avklippta och därmed ej ska brukas överdrivet mycket för tillfället. Och tyvärr måste jag vänta längre än vid en "vanlig" förlossning innan jag börjar träna... Fast det kanske man ska vara glad för istället ;)

Jag just precis nu. I de slappaste byxorna jag kunde hitta i garderoben! Lite jobbigt med det där snittet som sitter precis där alla mina byxor vanligtvis sitter..... Har idag tagit min första promenad, solo, jag och Lily! En promenad runt i kvarteren. Köpt lite småsaker, laddat telefonen, tagit en sväng runt kvarteret i solen och hämtat upp lunchlåda på Wagas. Än vågar jag inte riktigt äta lunch själv ute... Det kändes lite konstigt att gå runt där med vagnen. Som jag precis sa till Sara som nyss gick härifrån, så känns det lite som på låtsas... konstig känsla! 
 
 

Totalt gick jag upp 11,5 eller kanske 12 kilo från innan plusset. Men det var en stor dam därinne och med alla saker man räknar in, typ blodmängd, vatten och så vidare så var det nog bara 2-3 kilon som var "mina extrakilon". De är kvar känns det som! Och det lär ta ett tag tills jag kan byta ut dem mot muskler igen. 

Nu är det nog några andra nyblivna mammor som hatar mig en liten stund för att det gått så snabbt. Men, det finns nackdelar också med den här snabba nedgången, för amning, det suger musten ur kroppens energigömmor ska jag säga! Och om jag inte vill se ut som ett vandrande skelett inom ett par månader och stå där om ett halvår med skinnet hängande från kroppen så blir det till att lägga upp en stadig kostplan med högt intag av energi, protein, kolhydrater, fett. Ja allt man behöver! För mig tror jag att detta blir lika mycket utmaning som det är för andra att tappa sina gravidkilon...

 

bebis - kropp - mammaledighet - träning
3