Nu bor vi här

När vi satt på tåget upp från syster i Skåne igår och jag sa högt till Lily: Det här är Sverige, här ska vi bo nu. Då fick jag en klump i bröstet. Den där klumpen är nog väldigt svår att beskriva och förklara för någon som inte bott utomlands, men jag gör ett försök. 

Det är så mycket bra vi lämnar när vi flyttar från Shanghai, men såklart också dåliga saker. Det är nog egetligen mest det här med bekvämligheten som dyker upp i mina tankar som framtida problem med att bo i Sverige, och det är ju på ett sätt pettitesser som går att köpa för pengar, men det är ju just det. Vissa saker kostar så onödigt mycket pengar i Sverige att det inte känns befogat att köpa tjänsten eller varan, så den där bekvämligheten är slut nu. I alla fall en del av det. 

Sen är det inte bara materiella ting såklart. Det är också en känsla! En känsla att vara lite speciell. Jag är utlandssvensk! Jag delar någonting med en liten grupp människor som är speciellt. Kan låta ego och säkert icke-jante, men så är det! Att säga något annat vore att ljuga. Det ÄR speciellt att vara svensk utomlands, kanske särskilt i Kina. Känslan av att vara speciell ger lite bättre självförtroende, och den biten är också något som blir en utmaning här hemma. För det är faktiskt så att som västerlänning i Kina, särskilt på den typen av jobb som jag och många av mina vänner har, så har man en fördel: språket och kunskaper om företagskultur, kommunikation osv som ger ett övertag. Generellt så ser de lokala förmågorna upp lite till västerlänningarna, alternativ är lite rädda för, och det kan faktiskt göra att man vågar mer och gör ett bättre jobb. Låter det konstigt? Kanske, men det är så det är. Det har jag och mina vänner diskuterat åtskilliga gånger. Men nu. Nu är vi på marknaden där alla är jämnlika och det känns som att det kanske inte blir riktigt lika...kul? 

Så ja, jag har lite kalla fötter och ett hjärta som fladdrar lite i halsgropen. Och allt samtidigt som det känns så himla skönt att vara här. 


Resan då? Jodå, L skötte sig så bra så, men det är inte supersmidigt att resa själv med en liten bebis. Dessutom fick jag världens förkylning och det kändes som att mina öron skulle sprängas när vi landade. Snuvan och locket för öronen hänger i och det blir inte bättre, säkert delvis för att min sömn de senaste fem nätterna är ungefär så kass den kan bli. L har jetlagen från helvetet och de nätterna jag gått igenom sen vi kom hem skulle jag inte önska min värsta fiende. Men vi tar oss framåt. Varje natt är lite bättre och lagom till C kommer hit är väl allt ok igen. Då ska jag lägga mig i ett eget sovrum och sova en hel natt utan att gå upp en enda gång. Det är jag SÅ värd ! 

En av de alldeles för tidiga mornarna nere i Skåne. Kl 4 varje morgon gav jag upp försöken att få L att somna om. Tror jag snittat ca 4 timmar per natt sedan vi åkte. Värsta tortyren ever?


 



3
Sofia

Men vad spännande! Kan dock tänka mig att det är lite vemodigt. Kan själv tänka ibland om jag skulle lämna Tyskland och det skulle nog kännas lite konstigt och tomt. I alla fall till en början.

Svar: Ja, det är spännande. Fast ganska läskigt :) Det blir en helt annan resa detta, flytta tillbaka till något som är samma som när vi lämnade, det enda som ändrats är jag!
Hanna

Bella

Känner igen mig i dina ord om att alltid förbli utlandssvenska. Att flytta tillbaka som förändrad. Speciellt eftersom du nu har barn. Massor av dubbla känslor.

Ville egentligen bara ge lite pepp genom cyperspace att det blir bättre...

Svar: Tack för peppen! Det betyder väldigt mycket!
Hanna

Helena

Oj, vad jag känner igen mig! Vi lämnade Kina i maj, och vi har fortfarande inte riktigt acklimatiserat oss. Jag saknar min ayí, vårt hus, det "speciella" som du beskriver så rätt och så förstås alla vänner som blir så nära eftersom vi alla var så långt hemifrån. Fin blogg du har, ska börja följa den!

Svar: Tack, vad kul att du gillar! Vad lika det verkar vara för "oss utlandssvenskar". För vi kommer nog alltid vara just det. utlandssvenskar, fast i Sverige. Dags att starta ett litet eget community för just detta i Sverige kanske :)
Hanna