Två dagar kvar i skolan, vad händer sen?

Sitter här och förbereder en presentation inför framläggningen på torsdag, och plötligt slog det mig att det kan vara en av de absolut sista gångerna jag sitter i denna datasal, som blivit något av "min" datasal, och lyssnar på de andras mummel och fingrar som klickar mot tangentborden.

Tre år har flugit förbi, och det är dags för oss alla att spridas åt olika håll och nu gå olika vägar. Kommer vi någonsin träffas igen. Och framförallt, skulle jag någonsin ha börjat prata med dessa människor om det inte vore så att vi blivit ihopfösta i en sal, för tre år sedan, och tvingade berätta om våra liv och vad vi hade för förväntningar på kommande tre år?

Ständigt föses vi ihop med människor vi inte alls skulle lagt märke till om det inte vore så att vi var tvungna. Är det inte konstigt att några av dessa människor blir våra vänner för livet, vänner som kan förändra livet? Våra liv. Påtvingade bekantskaper som utvecklas till så mycket mer. Livslång vänskap.

Kommer vi på något sätt alltid att bli ihoptvingade med folk, och skulle vi utan detta fösande, hamna ute i det kalla, helt utan vänner?

2

Fransmän som pratar franska

Hur kommer det sig att fransmännen ska vara så envetna med att endast prata sitt språk?
Igår ringde 43 länder in till Sarajevo för att ge sina röstresultat, och vad jag hörde så pratade nästintill alla engelska. Engelskan va inte alltid bra, men de försökte i alla fall! Men. Så är det Frankrikes tur. Och precis som jag gissade sekunden innan han öppnade munnen, så pratar han enbart franska. Vad är det som gör dem så speciella, att de inte ens kan försöka anpassa sig, när alla andra gör sitt bästa?

Varför finns det alltid människor som bara måste göra tvärtom, bara för att?

4

Öken!

Här uppdateras det ungefär lika ofta som det regnar i Sahara.
Det är inte så att det är öken i mitt liv som man skulle kunna tro eftersom jag inte skriver något. Tvärtom regnar det saker som ska göras och fixas och läsas och trixas med. MEN. Det har lugnat ner sig flera knop den senaste veckan. Ex-jobbet är inlämnat till opponentgruppen, vi har börjat läsa den rapporten vi ska opponerna på, och presentationen har ni nog ganska klart för oss hur den ska gå till.

Så nu tar jag det lite lagom lugnt så att kroppen kan återgå till en vanlig rytm, kylen fyllas upp igen, tvätten tvättas och diskberget långsamt trappas ned. Dagens nästa steg är att cykla bort till skolan med en termos kaffe till C och hans uppsats-polare. Skulle vara värsta hemmafrun och bjuda på sandwich med tonfiskröra och skinkröra, men de hann före och hade redan beställt en avhämtning från McDonalds. Så jag va inte sen att hanka på en McFeast och lägga picnickorgen på hyllan till en annan dag. Det är ju tanken som räknas!


By the way...
igår på ClubCaj fick jag mitt första "grattis till examen". Och vet ni.. det kändes bra. RIKTIGT bra!


2