Midsommarafton i Höllviken

Kom hem från Stockholm igår eftermiddag, och om lite mer än en timma åker jag söderut, mot Lund och Staffanstorp för att imorgon fira midsommar i Höllviken med Pamelas familj. Är lite pirrig, men det ska bli superkul! Tydligen någon fest imorgonkväll också, så jag ser verkligen fram emot helgen!

Imorgon på midommar kommer jag inviga mina nya knallblå jeans! Passar väl till somriga blommor! Skippar klänningen i år alltså. Kläder för väder eller vad säger man?

Nu väntar jag på att C ska logga in på Skype, jag måste måla naglarna och snart ha en kaffe! (koffienbrist tror jag)
Ska gå förbi blomsterhandeln och köpa med mig en blomma till Pamelas mamma också.

Ha en härlig helg!




2

Barn?

Kvart i 8 i morse följde jag min systerdotter till dagis. Hon va pigg och glad, och sprang och gjorde hoppsasteg hela vägen, så jag va nästan lite svettig efter den raska promenaden! Barn är verkligen underbara, vi har haft jättemycket kul när jag varit här i Stockholm, men jag inser att jag inte bör skaffa barn än på några år. Inte för att det har varit min tanke, men nu vet jag det alldeles bestämt. Jag är för otålig och lite för långsint för att orka med barn för länge åt gången. Och då är lilla T en väldigt snäll och ovanligt medveten liten flicka. (fyra år). En upplevelse har det helt klart varit i alla fall!

En del shopping har det blivit här uppe i huvudstaden, upptäckte  igår att nästan allt jag köpt är randigt, hrmm.. Så inga fler randiga kläden nu! Idag tänkte jag strosa lite i gamla stan, och sen blir det lunch med syrran!


Ska ta pendeln nu! Ha en bra vecka alla läsare!

1

Han har lämnat mig..

Idag 9.20 flög C mot Kina igen. 6 veckor denna gång, istället för de 6 månaderna senast.

Han lämnade mig, båda leende, för sommaren kommer bli bra för oss båda, trots att vi inte kommer vara tillsammans hela tiden. Vi kommer att bo kvar i undebara lägenheten, jag har jobb, han ska läsa master. Nu börjar livet.

Men först ska vi ha en enskild sommar. Enskildhet och längtan är något som absolut inte ska underskattas. Det här att man inte kan uppskatta något helt fullt ut förrän det är saknat, det är alldeles sant. De sista dagarna innan avfärd har vi tagit oss mer tid för varandra, för att hinna insupa alla känslor, dofter och skratt. Att sakna, det är att leva!