Klädda i skjorts!
Väderappen har visat på över 36 grader och sol de senaste dagarna. Dessutom står det lite fräckt också "känns som 42 grader" i appen. Svaret på den är luftfuktighet. Luftfuktigheten går upp upp upp under den här månaden för att lugna sig lite i juli och sen slå till för fullt igen i augusti när nästa regnsäsong drar igång. Då med åskoväder och plötsliga regn varje dag.
Det är just de här två månaderna jag längtar allra allra mest hem till Sverige där luften är klar och torr, himlen så blå att man blir bländad och man kan faktiskt röra sig ute. Även om många klagar på att Sverige är kallt om somrarna nu för tiden så slår det i alla fall den här hettan. Särskilt när man har en liten i vagnen.
Skjortstider för både mor och dotter. Kortkort ska det vara! Svettig blir man ändå, men det går liksom inte komma undan! Promenaderna, ja de går i myrtakt!
Så vi klär oss i kortaste skjortsen vi kunde uppbringa, både jag och Lily. Ett stort plus till HM som har ett flertal kortbyxe-sparkdräkter i bebissortimentet. Det är guld värt! Trots detta är det för varmt för lite bebis utomhus just nu och det blir därför bara korta korta promenader i försök att få lillan att somna (och för att mor eller far inte ska förgås av att stanna inne heeela dagarna).
Idag blir det dock ingen promenad för min del, inte igår heller. Juni och augusti innebär också rötmånad i Shanghai och det fick jag tyvärr känna på natten till tisdagen. En kort promenad för lunch på ett ställe där jag äter flera gånger i veckan resulterade i en sen kväll och natt med matförgiftning. Fy bubblan! Igår vad jag helt utslagen och älskade C fick vabba. Eller ja, det konceptet finns inte här, så han fick ställa in mötena för att ta hand om fru och barn och jobba så gott han kunde hemifrån medan jag låg däckad i sovrummet och försökte uppbringa tillräckligt med energi för att ge lillan mat.
Idag är jag helt klart bättre och har tagit mig upp och till och med ätit frukost! Men alla dagens planer är inställda för att bara hänga hemma och återhämta en fortfarande darrig och urlakad mig.
Paus i livet som mjölkko
All tid går just nu åt denna lilla pärla! Blogga eller allt datarelaterat verkar vara det absolut svåraste att få in i schemat för tillfället. Detta inlägg skrevss med lillan vid ena bröstet :) Samt resulterade i en halv nackspärr!
Det är ju underligt hur de här små underbara liven verkar ha en makalös känsla för när man vill blogga.
Jag har gjort ett antal försök i veckan men har inte kommit längre än till inloggningssidan!
Just precis nu hann jag inte längre än göra mig en kopp kaffe och slå på datorn så vaknad lilla blomman. Så det långa inlägg jag tänk skriva om "brothers and sisters" får helt enkelt vänta tills maken kommer hem eller blomman somnat igen! Tills dess kommer bara en liten hälsning från mig. Vi mår prima här i värmen, saknar mamma/mormor som åkte hem igår och ser fram emot resan till Sverige om en månad. Tills dess ska vi hinna klart med pass- och visumprocessen till Lily, kanske göra lite dopförberedelser inför hennes dop och jag ska förhoppningsvis komma igång med lite träning igen nu när det närmar sig 5 veckor sedan snittet och magmusklerna börjat hitta tillbaka till sin plats.
Varför vi älskar Shanghai
Gator som denna finns det många av, med lite allt möjligt stående på trottoarerna. Lite av en hinderbana när man kör barnvagn har vi märkt.... Men det är det som gör det så himla mysigt med Shanghai. Det personliga på de många gatorna som ligger helt centralt men ändå lite i skymundan.
Igår hade vi en sån där fantastisk Shanghaidag som man har då och då. Luften var ren, vindarna ljumma och vi tog tillfället i akt och spenderade större delen av dagen utomhus, promenerandes i kvarteren nord-ost om Jing An. Särskilt gatorna kring Changping lu, öst om Shaanxi lu, är mysiga. Vi gick och gick, kikade in i små gränder, spanade på livet som levs på gatorna, fnissade åt de sovande gubbarna som sitter lite varstans i solstolar, helt utan att sola.
Sen vandrade vi ned mot Nanhui lu där Bella Napoli har sitt nya tillhåll och gick in för en härlig lunch. Lilla Lily hon sov sig igenom hela dagen i stort sett, med en matpaus på Bella hon också, och sen gick vi vidare för lite shopping nedåt Nanjing lu också. Härlig dag med tre härliga älsklingar!
Åh den där lilla rumpan och att vara oförberedd
Tänka sig att den där lilla blöjrumpan låg inne i min mage för tre veckor sedan. Galet!
Ännu mer galet, att Lily har varit hos oss i över tre veckor, men att det känns ungefär som tio dagar! Hur kan tiden flyga förbi så trots att jag i stort sett inte gör någonting på dagarna. Förutom att ge lillan mat, byta blöjor, försöka hinna äta lite själv, fika lite, promenera, mata igen och så rullar dagarna på.
Det där om att vara redo.. Det var jag inte, eller inte hela vägen i alla fall! Visst visste jag att det skulle bli tufft och en stor förändring. Men oh my inte på detta sättet! Nu har vi ju en väldigt snäll liten flicka, ingen kolik, inga gallskrik mer än några minuter åt gången. Mest gnäll om det är något, men allt det andra. Att tappa kontrollen över vardagen. Ok, jag är en galet strukturerad person som avskyr att inte ha kontroll, vilket kanske gör det snäppet värre. Men trots att jag fått både varningar och goda råd på vägen så var jag faktiskt ganska oklar på hur stor förändring det skulle vara i vardagen. För att inte tala om alla känslor, högt och lågt, som kommer när man allra minst anar det. Lycka, frustration, rädsla, känsla av otillräcklighet och så denna underliga kärlek. Inte helt självklar från början utan växande fram, när man lär känna en ny person, ett barn!
Men alltså, till er andra som väntar på era små godingar vilken dag som helst, eller om några veckor. Var förberedda på en känslomässig storm som ni aldrig sett like till tidigare. Och det är tydligen normal att känna alla möjliga konstiga känslor, så bli inte rädda, känn er inte som ett ufo som är annorlunda än alla andra nyblivna mammor. Vad det än är för känslor - jag erkänner att jag varit både ledsen och tvär på vår lilla blomma för att hon vänt upp och ned på min värld, undrat vad tusan vi gett oss in på för att sedan snabbt inse att det är ju detta vi velat! - men det är aldrig någon som säger sånt. Så nu säger jag det! Det är helt ok :) Det vet jag nu, när det gått över. När jag kommit till ro med vardagen. Men det tog närmare en månad och det bästa har varit att hålla sig i vår lilla bubbla, inte stressa upp sig eller stressa ut på saker och ting, utan fokusera på mat, sömn och att lära känna varandra.
Det var mina råd och tankar, som jag ger nu innan jag glömmer bort hur det var!
Det är den säsongen nu
Regnsäsongen.... den är här.
När det ser ut såhär utanför fönstrena. Då gör man bäst i att hålla sig inne... tyvärr kan hela juni se ut ungefär såhär, om man har otur!
Hur mycket jag än försöker förneka att den kommer att dyka upp så har den återkommit sommar efter sommar. Den där regnsäsongen, då himlen under flera dagar i rad släpper ifrån sig en strilande regn, ett evigt strilande, som aldrig slutar. Som att änglarna däruppe plötsligt var tvugna att gråta alla årets tårar över Shanghai under några veckors tid, förtvivlade.
För fjärde året upplever jag juni i Shanghai, då regnet näst intill aldrig upphör. Regn regn, för att sedan ge oss några dagar av underbar sol som sedan försvinner igen bakom den grå massa till moln som håller oss fågna inne i lägenheter, på kontor, ständigt väntande på taxis med grönt ljus på taket. Shanghai som myllrar av taxi men som en regnig dag verkar ha helt slut på dem. När jag hellre tar på gummistövlarna och tar metron till och från jobbet för att slippa vänta och förgäves speja efter den gröna skylten på taket.
Men denna juni, då är det istället barnvagnspromenaden som blir inställd. Lite regn kan man ju klara, men en hel syndaflod, som idag, då lockar det inte att ge sig ut.
Men en annan säsong har börjat också. De goda frukternas säsong! Mango, mangosten, plommon, nektariner, körsbär, melon och waxberries, alla trängs de just nu på hyllor och bord hos frukthandlarna. Mangosten, den blåsvarta, är en av mina favoriter. De gula thai-mangona är ju också helt fantastiskt goda nu när det är säsong. Plommon och nektariner däremot lämnar jag till mannen i familjen, allergi... surt att ha men tack och lov finns det ju en hel del andra frukter för mig att välja på här i Kina (som jag inte hade fått tag så lätt på i Sverige!)
När det regnar tar vi med oss solen in i stället i form av vitamin och färgbomb i fruktfatet. Ikväll ska några av läckerheterna få utgöra efterrätt också när vi har vår sista middag med våra fina fina vänner innan de flyttar från Shanghai.. snyft! Som tur är kommer de inte bo mer än några timmar bort med flyg och vi kommer med all säkerhet hälsa på varandra både en och två gånger kommande år. Inte minst måste ju våra små fina flickor få lära känna varandra lite efter alla månader i magarna som BFF!
Restauranger i Shanghai - La Poste
Vi har testat nytt igen!
Wagasgurun - som öppnat alla Wagas och Baker & Spice i Shanghai (kina?) har slagit upp dörrarna för sin nya satsning La Poste. En något lyxigare och preppigare variant av de laid back cafe/lunchställena nämnda ovan.
Den ligger inte mer än två stenkast från oss, vilket igen pekar på att kvarteren norr om Jing An och Shanghai Center är the place to be och det är här det händer nu för tiden! (Tack för det säger jag som är beroende av mysiga och bra ställen på barnvagnsvänligt avstånd numera.)
La poste har både brunch och set lunch. Jag vet inte riktigt hur det går för dem dock, det har varit öppet i drygt en månad eller lite till, har en liten men trevlig uteservering men ändå var vi de enda som var där och åt brunch, en söndag klockan 11.
Inredningen är snygg och enkel, personal bra (thank god för det!) och den hemgjorda lemonaden var läskande. Brunchmenyn var också enkel, det fanns några sallader, starters, sidorätter, äggrätter och ett par huvudrätter och desserter. Jag kan säga att våra förväntningar var inte skyhöga, men ganska höga, för det är ändå inte jättebilligt utan det gick på ca 130-140 rmb per person för en rätt och en dricka eller kaffe.
Tyvärr levde maten inte helt upp till förväntningarna! Det var snyggt, väl tilltaget, men de pocherade äggen var inte rinniga som de ska vara, champinjonerna var samma som de använder på Wagas (burkchampinjoner?) och omeletten med gruyere smakade ingen ost.... Men det var helt ok, jag och C är nog ganska tuffa i vår bedömning nu för tiden, och det var mycket mat! Men nådde inte riktigt hela vägen på våra smaklökar.
Så fler bruncher blir det nog inte där på ett tag... det lär nog bli någon mer gång eftersom det är så nära, och den där lilla verandan... men jag är däremot sugen på att prova deras lunch om inte allt för lång tid, det var några rätter där som lät trevliga!
La poste ligger på Xikang Road nära Beijing road, bredvid nyöppnade La Strada (som också finns på Anfu Lu).
Rosa bubblor för lilla blomman
Mamma kom tryggt fram till Shanghai i fredags och fick träffa sitt femte barnbarn som dagen till ära var klädd i rosa liten klänning. Efter lite varma kramar och salta tårar från en något hormonstinn och allmänt förvirrad nybliven mamma så kom vi upp på sjugosjätte där vår lilla Ayi var överlycklig att min mamma äntligen kommit för att ta hand om mig och sitt lilla barnbarn. (Det här med kinesiska traditioner kommer i ett inlägg framöver... mycket intressant!)
När den nyblivna pappan kom hem från dagens jobb och så skålades det givetvis i rosa bubblor! De där bubblorna har vi hållt på i närmare två år, för lämpligt tillfälle att fira något riktigt fint. Vad passar bättre än att fira en liten blomma och att en mamma/mormor kommit till Shanghai?
Sedan dess har vi promenerat, fikat, pratat, fikat lite till, tittat på lillan när hon vaknar, när hon gör alla söta och knasiga grimaser som bebisar gör, gått fler promenader och bara haft det mysigt.
Promenaderna blir längre och längre allt eftersom tiden går och jag återhämtar mig från operationen. Lily blir också mer och mer "vår" lilla tjej och varje dag lär vi oss lite nytt om vad hon vill. Tror vi i alla fall. Snart tre veckor och äntligen går nätterna bättre, trots att vi inte riktigt fått kläm på hur man får en liten som inte vill sova trots att de är trötta så att ögonen går i kors att somna.. tid tar det och frustrerande är det, men allra mest bara väldigt mysigt!
När koden är löst
Sitter i ett tyst hem och lyssnar på en stad som börjar vakna till liv 26 våningar ned. Det är sådär morgondunkelt både inne och ute men det är med ro i sinnet jag sitter och dricker mitt morgonkaffe. Jag njuter av att vi verkar ha lyckats knäcka koden för hur vi ska få lite lugnare nätter. Vår lilla blomma är tydligen en väldigt vaken bebis och är vaken långa perioder i sträck och några dessa har infallit mitt i natten framåt småtimmarna alternativt när vi försökt lägga henne (och oss själva). Att sitta uppe 3-4 timmar mitt i natten tar på både kropp och psyke, och efter två nätter med bättre sömnkvalite, ja- upp och amma måste man ju ändå 2-3 gånger så det är inräknat i en god sömnkvalitet, känns det som att det finns hopp om livet igen.
Det ligger bebiskläder i högar, babygym står i vägen, handdukar, böcker om barn, kuddar huller om buller. Så vackert det är på sitt sätt, även i ögonen på mig som inte gillar stök och oreda. Nu har staden nästan vaknat, kaffet är slut och lillan vaknar snart. Dags att starta vår dag.
Efter många funderingar introducerade vi också napp nu igår. Först tvärvägrade hon den! Snacka om huvudbry när man äntligen tagit steget ATT introducera napp och så vill ungen inte ha den! Förlust big time för den trötte föräldern... Men efter lite trugande tog hon den äntligen och den långa långa insomningsperioden tog plötsligt 5 sekunder. Makalöst...
Och nu ska jag jobba på att inte bli den där föräldern jag inte velat bli, och inte skämma bort henne med att ligga i min famn hela tiden bland annat. Underligt att man kan vara så inställd på hur man inte ska göra när man får barn och så plötsligt gör man det där som man lovat sig själv att inte göra. Vilken tur att jag har en underbar man som påminner mig då och då om vad jag sysslar med. Liksom jag kan påminna honom. Det är verkligen en teamuppgift det här med barn, och många gånger senaste två veckorna har jag tänk på alla de föräldrar som är ensamstående. Vilket jobb att ta hand om ett spädbarn ensam!
Och som en vis vän sade när jag beklagade mig över blommans omkastade sovmönster. "Först har de en rutin, sen byter de till något helt annat, sen byter de igen, sen är de tonåringar". Så nu ska jag njuta av vår blomma precis som hon är (med napp!)
Mammor emellan
Nu är det bara två dagar tills min lilla mamma är här!
Sällan har jag längtat så mycket efter henne som jag gör nu. Det är någon speciellt tror jag att få dela bebislyckan med sin mamma när man precis blivit mamma! För att inte tala om all oro, alla råd man behöver (eller inte behöver men vill få ändå) eller bara lite sällskap under alla amningstimmar. Mysigt ska det bli!
Mest kommer vi nog hänga härhemma, för det börjar bli riktigt varmt i Shanghai och 30+ grader och sol känns inte helt optimal för en liten nyfödd.. Men så planerar jag även mysiga luncher ute på lugna cafeer och restauranger, en lyxlunch på Mr and Mrs Bund ska det bli och så ska hon också få följa med på en avskedsfest för bästa vännerna som alldeles för snart lämnar Shanghai.
Mina fina föräldrar! Pappa han får stanna i Sverige denna gången, det blir bara mamma och jag! Och Lily och C förstås! Jag önskar förresten att jag klädde lika bra i rött som min mamma gör. Det är verkligen hennes färg! Själv funkar rött bara på mig under sommarhalvåret, när jag fått lite solkysst hy :)
Kroppen är fantastisk!
Kvar i kameran hittade jag en bild från kvällen innan allt började. Kvällen innan Lily ville komma ut. I färd med att laga en god middag till min älskade C, med en mage som ser abnormt stor ut! Jag kommer inte ens ihåg att den var sådär stor. Inte undra på att alla kineser stirrade på mig när jag gick ut på promenad.
Det var exakt två veckor sedan, näst intill två veckor på timmen.
Kroppen är helt fantastisk! Och så får jag tacka min pappa som har ämnesomsättning på 110% och lite till, och som gett denna gen över till mig. För redan nu, 12 dagar efter att vår lilla blomma kom till jorden så är jag tillbaka på min vanliga vikt. Men, luras inte helt för det, för det är några kilo muskler som försvunnit på köpet, och kroppen ser absolut inte lika dan ut som innan. Men hjälp vad häftigt det är! Att den där stora kulan bara kan försvinna och liksom krymper för varje dag. Jag känner magmusklerna långsamt börja hitta tillbaka till sin funktion, trots att mina är avklippta och därmed ej ska brukas överdrivet mycket för tillfället. Och tyvärr måste jag vänta längre än vid en "vanlig" förlossning innan jag börjar träna... Fast det kanske man ska vara glad för istället ;)
Jag just precis nu. I de slappaste byxorna jag kunde hitta i garderoben! Lite jobbigt med det där snittet som sitter precis där alla mina byxor vanligtvis sitter..... Har idag tagit min första promenad, solo, jag och Lily! En promenad runt i kvarteren. Köpt lite småsaker, laddat telefonen, tagit en sväng runt kvarteret i solen och hämtat upp lunchlåda på Wagas. Än vågar jag inte riktigt äta lunch själv ute... Det kändes lite konstigt att gå runt där med vagnen. Som jag precis sa till Sara som nyss gick härifrån, så känns det lite som på låtsas... konstig känsla!
Totalt gick jag upp 11,5 eller kanske 12 kilo från innan plusset. Men det var en stor dam därinne och med alla saker man räknar in, typ blodmängd, vatten och så vidare så var det nog bara 2-3 kilon som var "mina extrakilon". De är kvar känns det som! Och det lär ta ett tag tills jag kan byta ut dem mot muskler igen.
Nu är det nog några andra nyblivna mammor som hatar mig en liten stund för att det gått så snabbt. Men, det finns nackdelar också med den här snabba nedgången, för amning, det suger musten ur kroppens energigömmor ska jag säga! Och om jag inte vill se ut som ett vandrande skelett inom ett par månader och stå där om ett halvår med skinnet hängande från kroppen så blir det till att lägga upp en stadig kostplan med högt intag av energi, protein, kolhydrater, fett. Ja allt man behöver! För mig tror jag att detta blir lika mycket utmaning som det är för andra att tappa sina gravidkilon...
Uppdatering från bubblan
Kommer jag någonsin ta bilder av något annat än vår lilla blomma igen? Likaså kommer ni nog få stå ut med enbart Lilybilder på bloggen ett tag framöver, tills jag hittat tillbaka till något som helst liv utanför bubblan!
Just nu ser jag dock inget direkt behov för livet utanför, men det börjar nog ändra sig ganska så snart.
Igår tog vi oss ut från bubblan i missionet att registrera vår lilla tjej hos konsulatet, skicka in uppgifter om namn, personnummer och sånt. Förövrigt en ganska komplicerad process som man måste göra i tid, men eftersom vi var kvar på sjukhuset lite längre än tänkt, missade öppettiderna på konsulatet (igen, vad är det för dag nu igen?!) och därmed också posten till Sverige kommer det att bli tight med tiden att påbörja lillans visaprocess. Byrokrati.. det man minst av allt vill ha som nyförlöst (säger man nysnittad om man gjort kejsarsnitt?)
Vi tog oss dit i alla fall. Alla papper påskrivna och nu är processen igång. Vi tog oss också till K11 för den där yoghurtglassen men tog en lunch tillsammans på Baker&Spice istället. Lilla familjen... ♥
Sen gick vi några kvarter till MotherStore. Vilket typ tog död på min mage.. Igen, det där snittet alltså! Det finns en anledning till att de säger åt en att ta det lugnt..
Så idag, idag vilar jag. Likaså vilar C. Det blev liksom inte så mycket sömn inatt, igen. Men vad gör väl det, hon är ju så söt och fin. Och nu sover hon, så det ska jag också göra, trots att solen strålar och det mest normala vore att gå ut. Men det är inte ett normalt liv vi har längre, inte i bemärkelsen "vi och bara vi två". För nu är vi tre och vad som var normalt har blivit ett annat normalt....
Hitta hem
Vi är hemma igen. Det är så otroligt skönt!
Dagarna på förlossningskliniken var fantastiskt bra att få för att hitta lite rätt som nybliven familj. Familj, vad ovanligt det känns att säga.. Men att vara på ett rum i fem dagar, med samma meny att välja mat ur, med sköterskor som springer in varannan timma för att kolla att allt är ok och en Lily som faktiskt bara vägrade sova om nätterna! Miljöombytet att komma hem var mer än välkommet.
Och visst har vi hittat hem. Boat om i sovrummet där nu en liten säng och ett skötbord har hittat in. Att få sova i sin egen säng efter så många nätter borta, att få sova nära varandra igen och inte på var sitt håll i ett rum.
Nu ska vi bara hitta in i en rytm också. En fråga som slog mig när vi kom hem var: Vad gör man med en sån här liten! Hur aktiverar man dem, hur får man dem att sova på nätterna istället för hela dagarna (och röja runt som värsta duracellkaninen på nätterna?!) och hur tusan planerar man sina dagar! Det var mycket tankar runt att vara gravid och vad som hände under graviditeten, men det här "vad händer sen" hade vi visst glömt bort litegranna. Men nu börjar det komma. Sakta men säkert...
Idag ska vi till exempel på utflykt hela vägen till svenska konsulatet (det är inte så långt bort men känns just nu som en stor resa) för att få till ett pass till vår lilla blomma. Det är ju inte bara Lily som ska klara omvärlden, det är ju jag också! Med ett snitt i magen och lätt framåtlutad gång blir det intressant att se hur det funkar. Lunch ute blir det inte än, någon måtta får det vara med nya upplevelser för en dag, men en glass på yoghurtglassbaren i K11 får det gärna slinka ned!
Idag har dessa små fossingar varit ute i världen i en hel vecka. Favoritfossingarna. Kan tillägga att de är galet långa! Det har hon fått från sin mor.... storlek mini på strumpor gick bort direkt, tough luck på de små söta sockorna vi redan köpt! Nu måste vi köpa några i nästa storlek istället.
Är det nu jag gör helt fel och bloggar istället för att passa på att sova när hon sover? Hon vaknade och ville inte somna om men ville visst bara flytta ut i vardagsrummet för hon somnade om som en sten så fort jag fått på mig kläder och lämnat den sköna sängen.. ett noll till Lily!
Förresten! TACK för alla grattishälsningar! De värmer oss otroligt mycket! ♥
Jag har blivit mamma!
Som ni kanske gissat efter några dagars tysthet på bloggen så har dagen vi väntat på äntligen kommit.
I torsdags, den 16 maj, fick vi efter många månaders väntan träffa vår lilla tjej. För en liten tjej blev det, trots alla de kommentarer från kollegor och omgivning om att det med all säkerhet var en pojk i den där stora spetsiga magen.
Förlossningen gick inte riktigt som planerat och slutade efter många timmar och en lång natt med ett akut snitt. Men vi mår alla bra och har fått så mycket hjärtligt och proffessionellt bemötande och hjälp av läkare, barnmorskor och sjuksköterskor här på United Family Hospital så vi har snabbt återhämtat oss och imorgon får vi äntligen åka hem till vårt eget krypin.
Men en operation, och en förlossning, tar på krafterna och vi har under de senaste fem dagarna upplevt några av de tuffaste nätterna i våra liv, med sömnbrist, smärta, känsla av total okontroll men så också en otrolig lycka över denna lilla människa som nu fyller våra hjärtan med en helt ny slags kärlek. Att känslorna för något så litet kan växa så mycket dag för dag är för mig helt otroligt.
Dagarna framöver kommer helt klart se annorlunda ut, jag hoppas att ni står ut med lite mindre aktivitet på bloggen de kommande dagarna och kanske veckorna innan jag och C har kommit in i vårt liv med Lily.
Stora Kramar från Hanna
Moments in time
Ibland faller sig en bild så rätt. Som när vi spenderade en eftermiddag på Urban Hotells restastaurang Downstairs för en sen lördagsbrunch med vänner. En bild och ett motiv som faktiskt inte alls var arrangerat, utan som bara föll sig. Rätt sak på rätt plats och en kamera i mina händer.
Det är väl lite som livet. Ibland är allt bara rätt! Det blir en lyster och en glans över dagarna som man inte kan manipulera fram eller arrangera. De där dagarna ska man ta tillvara på, spara i sitt minne, eller i sitt bildarkiv.
Redo?
Är ni redo?
Den frågan har jag fått många gånger de senaste veckorna, och till och med månaderna!
Men ärligt talat, kan man verligen bli redo för detta? Den här resan vi börjar snart. Vi är kittade, vi är fysiskt redo med spjälsäng, barnvagn, mini-kläder och med timmar av föräldrakurser, profylaxfilmer och böcker bakom oss. Kan man bli mer redo? Kan man vara mer icke redo? Det är en otrolig omställning som väntas och självklart är jag, vi, nervösa. Inför en liten som kommer bara totalt beroende av oss i så många år framöver. Det går ju inte tänka sig, ens litegranna sätta sig in i!
Det är nog ändå lättare för mig som går runt och bär detta lilla liv hos mig just nu, och har gjort i snart nio månader. Vi är ju liksom redan kompisar, jag och magen. För en blivanda pappa. Om de längtar, klart de gör, i alla all om det är ett aktivt val att bli pappa, men det är nog helt klart inte samma längtan som jag har. Inte samma känsla, inte förrän den är ute, blickar möts, liten hand fattar stor hand. Då tror jag de förstår, de blivande papporna, det som mamman gått och känt så länge.
Ready or not.. here we come! Ingen återvändo, snart smäller det!...
Snart har vi också ett par små skrynkliga fossingar att mysa med, men just dessa är Almas....
Behind the scenes
Det här med att fotografera sig själv är ju inte alltid lätt. Som tur är har jag världens bästa assistent som hjälpt till att ta våra månadsbilder på den växande kulan nu under många månader. Det är såklart kulans pappa C som klickar av bilderna varje månad. Fast jag måste först ställa in kameran lite. Men så ska vi ju ha bilder tillsammans ibland också, tack och lov för stativ och fjärrutlösare!
Återigen, kameran ska ställas in, och det är ju inte alltid världens roligasta att vara motivet som kameran ställs in på. Tur att motivet har lite självdistans och humor som gör våra fotosessioner lite roligare. Med morgonfrilla, mysbyxor och lite extra energi fick vi en riktigt fin serie testbilder häromveckan. Fniss fniss!
Det är nästan så att man kan tänka sig att "entertain you" spelar i bakgrunden när C ställer upp framför kameran. Och ja, hud behövs när man ställer in för magfotografering, men we like hud! Vem gör inte det! Som tur är är min mage liiite mindre hårig....
En lugn måndag framför mig
God morgon världen!
Idag var en av få dagar jag tackar nej till nybryggt kaffe för att ligga kvar och sova en timma till. Helg brukar ju annars innebära vila och måndagen är jag relativt pigg, särskilt sedan jag gick på mammaledighet, men det har blivit mycket fysisk aktivitet för stora magen i helgen så kroppen ville mest bara ligga kvar och slippa röra på sig imorse. Lång promenad i lördags och igår morse startade jag dagen på bästa sätt med 40 minuter Yoga. Testade ett gäng nya poser och My God de tog på musklerna kan jag tala om! Har träningsverk på lite alla möjliga nya ställen idag, tyvärr också ont i fogarna och därför kommer det bli en mycket lugn dag idag.
Klockan är bara strax efter tio på morgonen och det är redan 27 grader och sol ute. Fantastikt väder, men lite väl varmt för att sitta och hänga i solen. Istället håller jag mig nog till balkongen, innergården och en god bok idag, lite iste och en lugn promenad lite senare. Ser väldigt mycket fram emot denna sköna måndag!
Här kommer jag spendera några av dagens timmar. I eftermiddag får vi till och med lite sol, så några solminuter blir det nog om det inte blir alldeles för varmt!
Kikar in efter en underbar dag
Åh så var det lördag eftermiddag (igen) och vi har haft en så himla skön dag i ett fantastiskt väder. Tyvärr har luften varit sämre än sämst men vi trotsade och gick ut ändå. Promenera ska ju vara bra för att få igång en förlossning och idag har vi nog nästan gått en mil. Det går inte supersnabbt när jag är ute och går just nu kan jag tala om. Begreppen vanka som en anka har fått en ny innebörd (jag skulle ju aldrig bli en sån som vankar fram! Men ärligt, det är oundvikligt!!)
Det blev en sconesfrukost härhemma, sedan promenad ned på Nanjing lu för att styra stegen mot Marks&Spencers för att köpa te. De har gott rooiboste och de hade uppdaterat lite sedan jag var där sist och vinavdelningen och skoavdelningen kändes mycket större. Bra tips föresten för er som är, liksom jag, storfotade kvinnor i Shanghai!
Sen tog vi en kort vila hemma innan vi begav oss ut igen på lunchjakt. Steffebello på Anfu lu fick det bli. Två rätters luncherbjudande för 85 rmb och en lugn skön liten trädgård att sitta i. Hett villebråd dessa utomhusoaser kan jag tala om, men vi var så sena ut på lunch att det hunnit droppa av från lunchrusningen. Efter mer promenad och besök hos avokadotanterna på Wulumuxi lu är vi återigen hemma, många timmar senare. Solkyssta i ansiktet, lite dammiga av smoggen men härligt trötta. Nu blir det till att vila ryggen nån timme, ta en dusch och sedan ut (igen) på middag på tu man hand. Passa på passa på... När man minst anar det är vi tre!
Steffebello har en mysig liten innergård med ett par bord. En riktig oas i staden.
Dagens missions
Varje dag har sina missions. På dagens stod det "göra müsli". Eller egentligen hade jag tänkt hinna det igår men det fick bli idag istället. Så idag har det bakats müsli. Om man nu kan säga så.. Det är ju en ugn inblandad, så då räknas det kanske till bakas.. Eller lagas..?
Nu ser jag väldigt mycket fram emot morgondagens frukost. Då blir det hemgjord yoghurt med hemgjord müsli. Så nyttigt det känns! Inga tillsatser, inget socker. Ja om det inte är något i råvarorna då, men det får vi väl inte hoppas. Mjölken är import och havregrynen också, trots att det bar mig emot! Sinnessjukt att köpa ett kg havregryn (för 40kr!!!) importerade från Kanada. Jag köper alltid en kinesisk variant av havregryn annars, Quaker för kinesiska marknaden, men den har varit slut i varenda affär i två veckor så nu fick det vara nog och det blev den minst dyra importerade varianten. Mjölk däremot köper vi bara import, högpastoriserad. Har hört så mycket hemskheter om den kinesiska "färska" mjölken så den dricker vi inte. För att inte tala om smaksatt yoghurt! Tack och lov för vår yoghurtmaskin.
Måste bara tillägga, vet ni vad ett kg importerad müsli kostar här? Helt vanlig müsli med gryn, något frö och kanske nån liten torkad frukt....? Ja ni kan ju gissa så ser vi om nån har rätt :)
Mr and Mrs Bund
Wow vilken lunch jag har varit på idag! Mr and Mrs Bund på Waitan 18 (Bund nr 18). De har en set lunch med view kan man säga, den går inte av för hackor! Med fyra snygga damer var jag där, två små snälla bebisar som mest sov eller satt och kikade på all mat som kom in, och fantastisk mat!
Nej, båda efterrätterna är inte mina (I wish they were!). Vi tog allihopa två eller trerätters lunchmeny, (200 resp 250 rmb). Jag valde trerätters... Sparris, gudomliga förövrigt, havsabborre med potatispuree och sedan en chokladglass med choklaldsås och något slags vaniljskum.
En av de snygga damerna och initiativtageren till lyxlunch för mammor är den här snyggingen. Hur ska jag klara mig i Shanghai när hon och familjen flyttar till Singapore!!! Gäller att ta tillvara på tiden fram tills dess..
Nu ska jag ladda om för kvällsbio men maken, som sagt, det gäller att passa på!
Onsdagsöverraskning
Bloggar från ett vattenlöst One Park Avenue idag.
Började dagen bra med kaffedoft från köket. Underbart att mannen nu brygger sitt eget, och mitt! kaffe på morgonen medan jag ligger kvar och drar mig lite i sängen. Tidigare har det alltid varit jag som var uppe först, satt igång bryggaren och hoppat in i duschen, nu är det omvända roller och jag sover en halvtimma extra tills C är klar att gå iväg till jobbet och då doftar det såklart kaffe i hela lägenheten.
Jag hann faktiskt vara riktigt duktig idag innan vattnet försvann. Och nej, det var inte oannonserat, tydligen har vi bara missat att vattnet skulle vara av idag. Jag är bara glad att jag inte stod i duschen just då!
I morse var 'gongchengshi' a.k.a ingenjören fast inte som i utbildad på högskoleingenjör utan teknikern/reparatören här för att fixa vår gasspis där tändningen inte har funkat på väldigt länge. Det är ju bara det att vi båda jobbat om dagarna när de jobbar, så vi har inte haft tid att ringa hit någon. Imorse kom de i alla fall och det stora problem jag trodde vi hade var ett så enkelt problem som att batterierna till "tändarn" behövde bytas. Lite skrattretande.... som vi har ojjat oss över detta i flera månader när vi halvt bränt upp händerna vid varje försök att tända gasspisen med gas+tändare.
Dessutom var planen att skura golven idag och jag satte igång med att skura alla fogarna i badrummen och duscharna. C tycker jag är helknäpp såklart. Vi har ju en städerska hos oss två gånger i veckan, och såklart borde det vara hon som gör sånt. Men jag är liksom fortfarande inte helt bekväm med att ha någon som arbetar för oss, trots att vi haft det i tre år! Så därför gör jag ibland de där grovjobben själv istället för att be henne. Ärligt talat blir resultatet dessutom bättre om jag gör det själv! Mina och hennes preferenser på vad som är riktigt rent är inte alltid samma.... När jag var näst intill klar och bara skulle skölja av duschen så tar allt vatten slut. Lyckat... Tur att vi har ett gäng babywhipes hemma så att jag kunde "tvätta" händerna i alla fall.
Nu, i brist på vatten och därmed fortsatta städmanier, sitter jag istället i soffan och njuter av en cappucchino. Jag älskar vår nespressomaskin, och kaffe! Men mängder av kaffe är ju inte jättebra när man har en mini i magen, så igår var jag faktiskt och köpte decaf till maskinen. Smakar precis som vanligt och både jag och mini slipper bli helt speedade. Tips till er andra preggo därute! Decaf rockar! Smakar faktiskt precis som vanligt kaffe. Jag körde på decaf intenso eftersom jag gillar mitt kaffe starkt!
I vår nespressoburk hittar man våra favoriter Roma, Arpeggio och nu de röda Decaf intensokapslarna. Alla tre har hög inensitet, 8,9 och 7. Vi gillar kaffet starkt! C föredrar espresso och jag kör gärna på en lungo (fast jag använder espressokapslarna).
Blogginläggen blir visst längre och längre ju fler lediga dagar jag haft.. hoppas ni står ut ;)
Pyssla till en liten
På min lista med saker att göra innan bebis bestämmer sig för att titta ut, har varit lite hederligt pyssel. Mobiler bland annat. Till skötbordet och till vagnen. Faktum är att jag började förbereda den här vagnmobilen för länge sedan, innan jul, när jag (och Sara som har en nästan lika dan) hittade de här ursöta små tygfigurerna i färger som bebisar måste älska. Jag är ju ingen färgälskare, men just de här är precis min stil.
Det behöver faktiskt varken vara krångligt eller dyrt att göra sig en egen mobil. De här små filurerna kostade nog ungefär 50 kronor att köpa, alla fyra. De hade alla lämpligen små nyckelringskedjor i huvudet som snabbt åkte av. Dessutom måste jag nog säkra upp de små knappögonen (eller brodera dit nya) när bebis börjar dra i dem på riktigt.
Det knepiga har faktiskt varit hur man ska fästa mobilen på vagnen. Det finns ju ofta klämmor som hänger med leksaker, liknande dem som finns i babygymmen, och de är smidiga och lätta att ta av och på och flytta som man vill. Men att köpa lösa sådana verkar stört omöjligt. Vi hittade faktiskt en annan lösning, med stora färglada pappersklämmor. Funkar precis lika bra och ser riktigt trevligt ut.
Fina fisken
Jag skrev ju häromdagen hur roligt det blivit att laga mat! Jag hade nästan glömt bort hur man gör, ni vet på riktigt glömt bort! Tappat timingen, smakkänslan, fingertoppsfeelingen! Men den är på väg tillbaka. Med Pines (en bra och lagom billig importbutik) på ett kvarters avstånd är det inte längre krångligt. Och med massa mer tid ska därtill tilläggas! Och med en kokbok i högsta hugg.
Jag har faktiskt inte använt kokbok på åratal, men plötsligt så har alla gamla vanliga recept som jag använde mig av förr i tiden lite förlegade, inaktuella och bortglömda. Men så fick vi den här fina kokboken från Cs plastfarmor i julklapp. En klapp med mycket eftertanke och som gjorde oss båda väldigt glada. Ikväll blev det en fisksoppa, fina fisken! Med potatis, lök, paprika, och en grön spetspaprika som inte var en paprika utan en chilli och min hand som höll i denna låtsaspaprika fick en allergisk reaktion och svider fortfarande som att jag dragit den i ett nässelstånd. Aj! Men resten av mig klarade sig (förutom höger tumme som tydligen också var med och rensade ur den så kallade paprikens kärnhus) och fisksoppan blev härligt spicy. Och vin, vitt vin i fisksoppan får icke glömmas bort. Det är ju det som är pricken över i. Dessutom lite extra lyxigt med olivolja, vitlöks och rosmarinrostade brödkrutonger till, oh så gott det doftade från ugnen.
Såhär ser det ut på vår köksbänk förresten. Där grönsakerna samsas med frukterna och de små tomaterna alltid är redo att stoppas i munnen. Där ser ni också den elake låtsaspapriken som brände upp min hand! Och ja, jag vet att det ser ut som en chilli, men dennes grannar som var i samma paket var minsann inte minsta spicy! De blå fina köksmåtten är köpta i Japan och äggklockan är från Zassenhaus köpt på Katrups flygplats, turligt nog i exakt samma turkos nyans, tillika favoritfärgen!
Där på köksbänken står också den här fina kokboken, Annas Mat, som inte bara har recept utan en himla massa tips och information om råvaror. En utökad hemkunskapbok på ett sätt, eller husmorsbok, och perfekt för mig som liksom tappart bort lusten och kunskapen att laga mat. Nu är det bara att köpa en ingrediens och slå upp i boken vad man kan göra med den. Utmärkt!
När man inte vill vara inne
Vi spenderar dagen utomhus. Hur kan man inte när solen skiner från en knallblå himmel, solen värmer alldeles lagom mycket och det inte finns ett enda måste!
Det blev sovmorgon i morse. Igår vankades tjejkväll, superpreggo jag med ett gäng nyblivna (barnfria) mammor och en helt vanlig varken mamma eller graviding. Kvällen blev sen och trots att jag vaknade urpigg kl 07 lyckades jag somna om och sova till tio. Tack och lov, för jag behöver vilan nu för tiden!
Vi var på Mercato by Jean George och maten var riktigt riktigt bra! Glatt överraskad blev jag då mina förväntningar var ungefär "dyrt och bra men inte bäst". Bäst var det kanske inte men absolut mycket bättre än bra och jag funderar redan på när jag kan gå dit igen. Man är med fördel några stycken på middag där, då det är Family style på rätterna och att dela är bäst så man får smaka många olika. Priset hamnade på ca 450kr per person om man tar trerätters med fördrink och vin. Ja jag fick inget vin så min nota var lite billigare.
Nu ska vi nog ändå ta oss från vår filt på gräset utanför lägenheten och vandra uppåt. Solen är påväg bakom träden och man ska ju avsluta när allt är på topp!
Ha en skön söndag!
Frukost med utsikt
Klockan behöver inte ringa längre, vi vaknar ändå. Vaknar 7.30 en lördag, för att man går och lägger sig i tid. Eller blir man bara äldre? Och visare lägger vi till på den så känns det inte så jobbigt.
C började dagen med en löptur och en sväng till gymmet. Jag med några minuter yogastretch och en första frukost på balkongen. Man får passa på medan vädret tillåter. Snart blir det för varmt.. klockan är 7.30 och det är 17 grader ute. Det är nu Shanghai är som allra allra bäst. Maj. Sen får vi vänta till september.
Och ja, det är en första frukost. Inte en första på balkongen utan en första för dagen. Vi ska om två minuter bege oss till Jiashan market och möta upp med lika morgonpigga (om ännu mer piggare kanske) vänner med små kids som får upp dem redan vid 7 på morgonkvisten! Minst :)
Och så satt jag där och drack mitt te och tänkte, kommer jag kunna få de här minutrarna för mig själv i framtiden? Utan att tankarna ständigt söker sig till den där människan som snart gör oss sällskap i vardagen. Tur att det finns en andra hälft så att man fortfarande kan få stunder för sig själv ibland.
Den här utsikten. Den går inte få nog av. Klar himmel, smoggig himmel, blå himmel, grå himmel. Den är lika mäktig när helst man tittar.
Njuter av livet
Så härligt det är att bara hänga hela dagarna! Jag är inte sysslolös precis, vilket jag trodde att jag skulle känna mig. Istället har dagarna gått i ett och jag har redan varit ledig en hel vecka! Sen var ju denna veckan lite speciell med röd dag i onsdags så C jobbade helgen innan veckan (enligt kinesernas lite underliga regler) och var ledig tillsammans med mig måndag till onsdag. Så det har varit en "kort-mammaledigvecka" kan man säga.
Dagarna är fyllda som sagt, och eftersom bilder säger mer än tusen ord kommer här veckans vad-Hanna-sysslat-med i bilder!
Oh yes, all good! Det har alltså varit powersmoothies hemma, ananas för mig och choklad-ananasvarianten för C (proteinpulvret smakar choklad....) naglarna blev lackade i en väligt kitchig rosaorange efter gårdagens bull och kakbak. Frysen är nu full (så vi är redo för fikagäster) och denna härliga fredag med över 20 grader, sol och ren(are än vanligt) luft har jag spenderat med Sara och Alma på Yongkang lu för både lunch, promenad runt kvarteret och kaffe på bästa Café de Vulcan efter vår sedvanliga fredagsbabycheck-up på sjukan. Allt bra med bebis (och mig) än så länge.
Men kom ut snart lille vän, jag vill se vem du äääär!
Resten av dagen ska jag faktiskt surfa runt lite på Taobao och se om jag kan hitta en lattehållarmugg lite billigt till barnvagnen, orginalet kostar 250 RMB och det kändes lite blodigt... Sen skulle jag också behöva hitta ett stativ till den mobil som ska hänga över spjälsängen. Tänkte att det kunde vara smart att köpa en billig mobil på stativ och sedan bara byta till den finfina mobil jag köpt från danska Frans Fischer (köpt i Sverige, inte i Shanghai). Själva beställningen får nog Cs kollegor sköta, vi har inte kommit riktigt så långt som eget Taobao-konto än. Taobao, för er som inte bor i Kina, är förövrigt samma typ av website som Amazon eller Ebay. Det finns ALLT och lite till att köpa där, och ofta billigare än i butikerna.
Fast först... måste jag nog gå och köpa en banan-choklad-shake på Munchies... lite sistaminutengravidcravings sådär. Jag har inte haft några alls tidigare så det känns väl helt OK när de kommer när man nästan är klar med de nio månaderna!
Och så grillade vi
Vi borde göra det oftare!
Det är väl ett ganska bra betyg på en dag. Att man redan längtar till nästa gång. Mätt, solvarm, fylld av umgänget med vänner. Maten blev toppengod (såsen fick väl godkänt och den liter sås jag gjort tog slut illa kvickt!). Där satt vi i solen, mumsade potatissallad och njöt av varma strålar mot kroppen. Avslutade med grillade marshmallows, så som det var förr. Yum yum!
Sen då? Ja då hamnade jag i soffan, med fötterna i knät på C och låg kvar där ganska länge, rätt så trött. Läste bloggar, kikade på C som läste bebisboken för pappor, funderade på disken som blivit kvar i köket... Och den där bion vi tänkt gå på tre kvällar i rad blev återigen uppskjuten. Jag orkade liksom inte ta mig ut igen, det va ju så skönt där i soffan. Så det skypades med familj och vänner i Sverige, kikades lite på ett avsnitt av vårt (mitt) nya begär (Vampire Diaries, I know, värsta fåniga serien men så bra!)
Och idag då? Ja idag är jag utvilad igen, redo för att kicka igång dagen efter en stadig frukost med youghurt och massvis av frukt! Det är så skönt i Shanghai att till och med jag som är stenfruktsallergiker faktiskt kan få tag på en varitee av olika frukter och inte vara låst till banan och apelsin. Idag blev det en stor laddning färskt skuren mango och banan i youghurten. Så gott så gott och härligt gult!
Till lunch kommer Sara och lilla Alma och efter lunch vankas det bakdejt! Vilket härligt mammaledighetsliv, bakdejt liksom! :)
Första maj och grillförberedelser pågår
Det är redan första maj, strålande sol över Shanghai och vad passar sig bättre än att gilla in våren och sommaren?
Idag har vi bjudit in några vänner till en lunchgrillning i sann compound-stil. Vi har spenderat morgonen med att förbereda, eller sanningen att säga är det C som är grillmästaren och han har grejjat hela morgonen. Jag har mest assisterat (ehrm, lagt mig i) diskat, skurit potatis i bitar och varit såsmästare.
Det är kul att göra sånt här tillsammans, vi gillar att fixa, planera, förbereda och bjuda hem vänner, men det blir så himla sällan nu för tiden!
Förberedelser pågår! Magen är skyddad bakom det fina förklädet som min systerdotter Julia har sytt själv och som jag fick i julklapp. Ett förkläde helt i min smak! Idag inviger jag en ny kjol från HM också, det är så skönt med långa luftiga kjolar när skjorts liksom inte finns på kartan längre. I like it! Men allvarligt, jag är lång, och denna kjolen är nästan 15 cm för lång för mig! Vem kan då ha den utan platåskor? Just nu är den typ upprullad i midjan, men det får nog bli att trockla till en liten fåll därnere tror jag, för det går ju inte för sig att springa runt och snubbla på kjolkanten.
Ett näste för en liten
Se vilket ursött litet babynest som ligger härhemma och väntar på att det ska passa in en liten varm bebiskropp däri. Tack till finaste Sara som erbjöd sig att sy en liten dagbädd till vår skatt!
Där kommer bebis att trivas urbra tror jag, i en svartvit prickig liten mjuk bädd som vi kan bära med oss och lägga där det passar.
Självklart har vi en riktig säng också, om nu någon skulle tro något annat. Den är fortfarande obäddad och väntar i en tom barnkammare. Faktum är att sängen ju inte alls kommer stå i den där barnkammaren de första månaderna i alla fall utan få flytta in i vårt sovrum till en början. Men lika sugen är jag på att bädda den för det.. fast OM det drar över en massa, då hinner det väl damma igen innan den kommer till användning, så lika bra att tåla sig lite till. Ja en dag eller två, rastlös som få är jag ju och måste ha något att sysselsätta mig med på dagarna.
Sysselsättningslistan är lång i väntan på ankomst om det står både müsslitillverkning och bakdejt på den. Igår gick vi och handlade och C fick släpa hem tunga kassar med allt möjligt nu när jag äntligen har tid att laga mat igen! Vilken lyx det är, att ha all tid i världen att tex laga mat! Kan ju låta konstigt, men det känns inte som att det funnits tid till det tidigare under de tre år vi bott i Shanghai...
Stunderna som räknas
Jag kan inte annat säga än att jag hade en fantastisk första dag på min mammaledighet. Jag fick håret fixat hos bästa Papa, så nu är jag redo för att vara med på alla de där fotona som kommer klickas iväg de första dagarna. Håret är lätt och fräscht igen, och lite ljusare lagom till sommaren.
Sen fick jag äntligen hänga med Sara och Alma igen! (och några andra). Äta lunch i solen på Yongkang lu, sitta i deras park på en filt i många timmar och bara njuta av att det var så fantastiskt väder, en iskaffe från Café Volcan, blå himmel, 25 grader och ledig tid utan några som helst måsten. Bra start, oh yes!
Sen fortsatte vi med avslappnat häng hemmahosfamiljen W där C slöt upp för middag efter en jobblördag. Tidig kväll blev det och jag är nästan utvilad idag. Just det här med utvilad känns lite sådär för tillfället annars när jag vaknar alldeles för många gånger per natt i försök att vända på mig i sängen. Jepp, den bittra verkligheten av den där fina kulan, det är inte helt lätt att vända på sig i bingen, eller särskilt skönt heller för den delen. Träning inför sömnlösa nätter, jag får se det som något positivt!
En bild från en annan skön helg. Förra närmare bestämt (innan håret blev fixat). Och de där fina balkongblommorna.. jag lyckades nästan döda dem på mindre än en vecka, hur tusan är det möjligt!? Kom på i sista sekund att jag glömt vattna så nu är de på återhämtning igen, pjuh!
Förresten! Ni glömmer väl inte erbjudandet på 15 % hos Petra Ringström vid beställningar på webbsidan? Kolla in inlägget nedan. Erbjudandet gäller till och med idag, söndag.
